sandra 22

om tjugo minuter är det min födelsedag. de senaste timmarna har varit jobbiga. jag skiter fullständigt i att bli äldre (tror jag!), känner ingen åldersnoja (tror jag!), tjugotre kommer bli en bra ålder (hoppas jag!). det som gör mig förkrossad är att jag inte kommer vakna alldeles för tidigt, höra viskande röster från köket och låtsassova när jag hör att familjen är på väg sjungandes med tårta, frukost och presenter. jag kommer vakna alldeles alldeles ensam.

detta fick mig ur balans idag. vill inte vakna ensam och tänkte att jag skulle skicka nåt sms och hooka med nån random snubbe men gjorde inte det. vill inte vakna upp med någon heller. vill bara vara barn och känna den där fantastiska glädjen och förväntan inför födelsedagen. det känns förstås kul att fylla år, men ibland känns det skit. jag ska ha fest imorn och ena stunden tror jag det kommer bli skitkul och jag ser framemot det som fan men nästa stund tänker jag att jag ska ställa in skiten. men det blir nog kul! det känns kul!

::(

upptäckte precis att jag har kollat på sexton avsnitt av vänner sen jag vaknade. tänkte nu att jag skulle lägga mig men jag vill inte sova, jag vill inte sluta titta, jag vill inte behöva tänka på mitt egna liv, bli påmind om all skit, behöva ta itu med skiten. jag vill inte ha en morgondag, vill inte behöva antingen gå till jobbet eller ringa chefen och säga att jag inte kommer och ringa sjukhuset och säga att jag behöver förlängd sjukskrivning, vill inte ta det beslutet, vill inte ta andra beslut.

jag har så himla ont i magen. ::(

I <3 LIFE

alltså jag kommer dö ensam jag kommer dö ensam. jag är seriöst den ensammaste personen i världen och jag klarar det inte. lämnade fest på värmdö för att jag idag har varit psychobitch och börjat gråta för småsaker, labil som i helvete så jag gav brorsan en chock, jag ville bara hem. jag kom nyss hem och började kolla på scrubs, avsnittet då elliott bor i en lastbil och jd säger att hon kan bo hos honom och turk. den där låten when im dreaming of you börjar spelas och jd går in i badrummet där elliott är och hånglar upp henne och det är så jävla fint och jag undrar varför jag i helvete inte har nån jd och kommer på att jag aldrig kommer ha det och att det aldrig kommer inträffa och jag kommer dö ensam och nu kan jag inte sluta gråta. det är så jäkla mycket hela tiden och jag klarar inte av det. JAG KLARAR INTE AV DET kan någon fatta det eller? folk är så jävla dumma i huvudet och uppenbarligen är det nåt STORT fel på mig med eftersom jag aldrig... hittar... någon och aldrig hittar stabilitet.

hur kan jag lösa detta liksom?? är barcelona svaret eller? vad tror jag att jag ska finna där? ett gäng kåta latinos som inte bryr sig om om de delar på mig, bara de får sin beskärda del av en svensk blondie, och är det det som ska få mig att tro på kärlek igen och tro att jag kommer hitta den rätte??

fan alltså det gör så jävla ont och det är fan svårt att andas, ett jävla tungt lass att bära, tyngder på axlar, brustet hjärta, döende hopp, kvävt självförtroende, etc.

 

(blev tvungen, det finns ingen finare scen)

juno

jonas sjunger i duschen, det är så himla kul! jag lyssnar på sonic youth. igår kollade vi på juno, och guuuud vilken bra film! jag vill kolla på den om och om igen. och inte göra nånting annat.

österlen in my heart

jag vill inte gå och lägga mig. fryser ihjäl och är egentligen trött men vill bara inte sova. kollar på bilder från den senaste månaden, har inte orkat/brytt mig om att lägga in bilderna i datorn förrän nu. det var mkt fint men mest från skåne. och nästan inget från nyår men det spelar ingen roll, det var ändå ingen bra natt.

nu kollar jag även gamla bilder och lägger upp på facebook. (som jag egentligen inte vill lägga upp bilder på, mina bilder är mina! men skitsamma..) jag mår jävligt illa och vet inte riktigt vad det beror på. borde ta mina tabletter och lägga mig och sova, ögonlocken är tunga men jag vill inte.

nowhere girl

än en gång går jag på citodon och voltaren. sjukskriven veckan ut och det blir kanske mer. jag sitter ensam i huset i falun. mamma och pappa jobbar och maria är i skolan. jag ska laga rotfruktsgratäng tills mamma kommer hem och sen tar vi bilen och åker till sthlm. i torsdags var jag på karolinska och opererades. morfin, narkos, intubering - hela skiten. egentligen älskar jag sjukhus. på fredagen åkte jag med piret till apoteket. skulle hämta ut smärtstillande. apotekschefen sa att det inte gick att få tag på citodon förrän i slutet av månaden och att det inte fanns något likvärdigt. jag började gråta (såklart inte så att det syntes) och hatade honom för hans okänslighet och trodde att jag skulle dö av smärta. tio samtal senare med andra okänsliga personer fick jag citodon brustabletter utskrivet, (kunnig apotekschef eller? NO!) jag som hatar brustabletter. igår kollade jag på en långvarig förlovning och grät och nu snart ska jag kolla på mumin. jag har en massa stora tankar och planer så att hjärtat slår för fort och jag är rädd att det ska ge upp. men i'm still alive. imorn kommer jonas äntligen hem från latinamerika.

party on my own

sällan har jag varit så här trött! förstår inte hur det går ens. hela dagen på jobbet så har ögonen gjort ont av trötthet och musklerna har värkt. david gav mig massage några minuter och jag önskar att jag alltid hade någon som kan ge mig massage.

gud jag är fruktansvärt trött, var nåt speciellt jag tänkte skriva men minns inte. får bli en annan gång.

dance

jag fick precis ett sms från ett gammalt "ragg" som jag inte träffat sen i somras. han hade sett mig i elias and the wizzkids video. jag är en kändis! nejdå, såklart inte. men kul ändå faktiskt. eller så känns det kul för att det är den enda som har hört av sig till mig på hela dagen(?), förutom mamma då, som för övrigt är den ENDA som känner mig och som förstår hur jag funkar och vad mitt beteende betyder.

så jag klagar inte, jag har kanske ingen allra bästa bästis som alltid finns där för mig och som jag berättar allt för och som alltid bryr sig, men min mamma lämnar mig aldrig och det finns ingen bättre.

SANDRA 4-EVER

det är nytt år och julen är slut och det känns lite ledsamt. jag längtar redan efter nästa jul och ångrar att jag inte stannade i falun och kartnäs hela tiden, jag vill vara liten igen och slippa vara ensam när jag inte vill vara det och slippa laga mat & äta själv och ha någon som tar hand om mig. jag är sjuk, har varit hos läkaren idag igen, tredje gången på ett par veckor, fick antibiotika och mer hostmedicin. antibiotikan gör mig illamående, jag brukar spy av det. nyårsafton var... fan jag vet inte vad jag ska säga... antar att jag egentligen hade det ganska bra men jag var rätt uttråkad, jag hade behövt en superfest med massa roliga människor som jag ville prata med och massa dans osv, men det var rätt lugnt både hos hanna och pär. alla däckade hos hanna vid fem men jag vägrade och mådde skit så jag tog nattbussen hem. jag ska aldrig mer ta nattbussen hem på nyårsafton, det var vidrigt. men klart värt att få sova i sin egna säng. ångesten var däremot extrem och jag hatade nyårsafton mer än allt annat. åsa och pierre lämnade mig igår (buhu) och det är ensamt och tråkigt att vara själv och ingen vill komma hit. åå det är synd om mig. men idag fick jag min finaste ipod nano och den är så himla fin! jag har lagt in en film med diego luna, världens snyggaste kille, den ska jag kolla på senare, fast jag kollar antagligen på datorn istället, displayen på ipoden är ju ganska liten.



jag smider mina planer och måste genomföra dem tidigare än beräknat tror jag, klarar inte av detta längre. jag bara hoppas att angelíco är på, eller vem som helst! just give me a call...

men just ja, mamma ringde idag och sa att hon hade en glad nyhet. hon berättade att min nittonåriga tremänning är gravid. hon sa att det var kul med tillökning i släkten, hon verkar ha gett upp hoppet på sina egna barn. men jag ska skaffa barn så småningom (bara jag slutar vilja vara ett själv).