sandra 22

om tjugo minuter är det min födelsedag. de senaste timmarna har varit jobbiga. jag skiter fullständigt i att bli äldre (tror jag!), känner ingen åldersnoja (tror jag!), tjugotre kommer bli en bra ålder (hoppas jag!). det som gör mig förkrossad är att jag inte kommer vakna alldeles för tidigt, höra viskande röster från köket och låtsassova när jag hör att familjen är på väg sjungandes med tårta, frukost och presenter. jag kommer vakna alldeles alldeles ensam.

detta fick mig ur balans idag. vill inte vakna ensam och tänkte att jag skulle skicka nåt sms och hooka med nån random snubbe men gjorde inte det. vill inte vakna upp med någon heller. vill bara vara barn och känna den där fantastiska glädjen och förväntan inför födelsedagen. det känns förstås kul att fylla år, men ibland känns det skit. jag ska ha fest imorn och ena stunden tror jag det kommer bli skitkul och jag ser framemot det som fan men nästa stund tänker jag att jag ska ställa in skiten. men det blir nog kul! det känns kul!