nowhere girl

än en gång går jag på citodon och voltaren. sjukskriven veckan ut och det blir kanske mer. jag sitter ensam i huset i falun. mamma och pappa jobbar och maria är i skolan. jag ska laga rotfruktsgratäng tills mamma kommer hem och sen tar vi bilen och åker till sthlm. i torsdags var jag på karolinska och opererades. morfin, narkos, intubering - hela skiten. egentligen älskar jag sjukhus. på fredagen åkte jag med piret till apoteket. skulle hämta ut smärtstillande. apotekschefen sa att det inte gick att få tag på citodon förrän i slutet av månaden och att det inte fanns något likvärdigt. jag började gråta (såklart inte så att det syntes) och hatade honom för hans okänslighet och trodde att jag skulle dö av smärta. tio samtal senare med andra okänsliga personer fick jag citodon brustabletter utskrivet, (kunnig apotekschef eller? NO!) jag som hatar brustabletter. igår kollade jag på en långvarig förlovning och grät och nu snart ska jag kolla på mumin. jag har en massa stora tankar och planer så att hjärtat slår för fort och jag är rädd att det ska ge upp. men i'm still alive. imorn kommer jonas äntligen hem från latinamerika.