just when i've begun to get myself together

känns svårt att skriva efter sista dagen i barcelona. har försökt att förtränga den dagen, försökt lägga undan känslorna och saknaden men när jag blir påmind är det tungt. sen jag kom till sverige för två veckor sen har jag haft fullt upp. lolita har varit här och vi har åkt falun-skåne-sthlm. några dagar i huset på österlen och midsommarfirande i malmö med sofie och fatima. det var fint. sthlm var mer som en nedräkning. jag skjutsade lolita till arlanda sex på morgonen igår och nån timme senare på motorvägen mot dalarna så började jag grina och sen har det knappt gått att sluta. allt var dolly partons fel... njag vet inte vad jag känner men jag har oavlarad buisness i barcelona. eller har jag det? 

är iaf i falun nu. piret kom hit idag också och på söndag firar vi marias arton år. jag måste säga att jag verkligen gillar att vara här, hänga med mamma och de andra och ta det lugnt och känna sig liten igen. mamma köpte till och med en symaskin till mig idag och jag har kommit långt nu med klänningen jag började på i vintras.

men så plötsligt blev jag jättekänslig. tyckte att piret och maria var emot mig som i ett lag, som det kändes när man var liten och var ensam om att tycka eller vilja något, resten av familjen tog över min och mammas filmidé, jag upptäckte att jag inte hade några kompisar.. det blev för mkt och jag gjorde allt till en skitstor grej och tjurade i min säng i källaren i en timme. jag känner mig som fem år. jag ÄR fem år, iaf när jag är med familjen

midsommarafton på ronnebygatan: