these days

sju dagar till hemresa och jag pendlar mellan panik, ångest, ilska och lättnad. gråter åt spilld mjölk och skrattar sen åt hur löjlig jag känner mig men det finns alltid där. vädret reflekterar mitt humör. idag när jag gick och träffade jenn vid arc de triomf var det strålande sol, vi satte oss på en uteservering, det började regna och blev skitkallt, på vägen hem blev det nittio procents luftfuktighe, tusen grader varmt och solsken. nu regnar det igen.

det gör ont i hjärtat och magen på mig. har så mkt jag måste göra innan jag åker men jag har ingen drivkraf längre och jag vet inte vad jag känner. fan detta är svårt. mamma förklarade att det var normalt eftersom jag har sån separationsångest i vanliga fall, jag klarar inte av att lämna ställen, eller personer.

men alltså fan, jag borde bara sätta på mig en klänning och gå ner till born och göra det jag måste göra