on my own

okej, min karl har åkt tillbaka till frankrike och jag vet inte vad jag ska göra. tänkte laga mat med krossade tomater men kom på att jag inte har någon konservöppnare. så nu sitter jag här och saknar och känner ensamheten bakom ryggen. fan fan fan! det finns inga ord som kan beskriva detta tillstånd. jag har umgåtts med francois konstant i nio dagar och nu är jag ensam ensam ensam och försöker att låta bli att grina men det är omöjligt.

på vägen hem från flygplatsen tänkte jag bara på att laga mat. jag måste hållas sysselsatt men orkar inte träffa någon och orkar inte städa. hellre gör jag än värre röra i mitt hem och får ut något gott på köpet. men som sagt, ingen matlagning pga ett icke komplett hushåll så istället blir det mackor och yoghurt, precis som min och francois frukost imorse. FAN JAG KAN INTE TÄNKA PÅ NÅGOT ANNAT! inte ens biljetterna till indien som ligger på sängen kan få mina tankar i andra banor.

hur som helst, detta är lönlöst. jag ska skriva ett långt känslosamt mail och sen lägga mig och lukta på kuddarna och grina tills jag inte känner någon lukt längre.

AU REVOIR!