what to do?

chriiiist..! jag har träffat miguel ikväll och druckit några öl. fina fina underbara miguel. vi pratade på om gamla goa-minnen, vad som hände när jag hade dragit, sthlm, och en massa annat, på engelska, och nånstans måste jag ha trott att vi var utomlands för jag blev totalt nervös och fattade inte vad som hände när jag hörde svenska överallt omkring mig. verkligen en riktigt sjuk känsla att träffa honom i sthlm, på söder, på carmen. där jag har varit tusen gånger UTAN honom och jag kan bara inte förstå att han faktiskt ÄR i sthlm NU. jag är helt förvirrad och vet inte vad jag ska ta mig till. jag vill bara att det ska vara morgon och vi kan ses igen. jag kommer garanterat vakna med tuppen och bara vänta på att vi ska ses.. ååhhh. och VAD HÄNDER IMORN? jag hoppas att det är nåt fabulous party som vi kan gå på och han ska komma på hur underbart sthlm är (??) och vilja stanna här forever and ever MED MIG. men jag vet att det inte kommer hända så varför fortsätter jag att hoppas och förvänta mig??? (han är däremot mycket äldre än jag var helt övertygad om att han var (inte för att jag bryr mig så om ålder, mest chockerande när jag trodde att jag visste att han var tjugofem och fortfarande ser ut som tjugo men i själva verket är han trettio. visserligen är det ganska skönt att veta att han inte är tjugofem och färdig läkare..), men whatevah! WTD?)

and if a double decker bus crashes into us
to die by your side is such a heavenly way to die
and if a ten ton truck kills the both of us
to die by your side well, the pleasure, the priveledge is mine

(typ)